boegapa

Regnet smattrade som granater mot fönsterrutan. Mörkret föll som en slöja utanför och jag vred återigen på mig där jag låg i sängen. Åter en natt med inte mer än några timmars sömn. Och de få timmarna jag faktiskt lyckades sova, var allt annat än trevliga. Så jag hade utvecklat ett behov av Monster och diverse energidrycker, allt för att lyckas hålla mig vaken. Jag satte mig upp, slet undan täcket och gick tyst fram mot fönstret. Mina bara fötter mot den mjuka mattan var läskigt obehagliga, då det stack som nålar. Tyst sköt jag upp fönstret, ville inte väcka min sovande familj, och lutade mig ut. Regndropparna letade sig ner över min hals och rygg, och jag rös lätt, vände mig in mot rummet igen. Men stängde inte fönstret. Digitalklockans siffror lyste röda i det halvmörka rummet och jag drog fingrarna genom det svarta håret, som var i akut behov av en tvätt. 03:28. Försiktigt tassade jag tillbaka till sängen och satte mig i den, rev ur täcket ur påslakanet, för att jag inte skulle svimma av värmeslag eller något. Lade det försiktigt över mig och kröp ihop, skulle försöka sova. Vilket jag faktiskt lyckades med, och fick ungefär tre obehagliga timmar. Tre timmar fyllda med Robin.

jag har försökt
jag har försökt
och jag försöker igen
tiden går, om hundra år
är du stjärndamm min vän

Klockan 7 på morgonen smälldes dörren upp och min 3-åriga lillasyster kom inrusande i rummet, antagligen för att väcka mig. Jag stönade till när den lilla koppen satte sig på min mage med ett stort leende i ansiktet.
- Fälikss, fjukost, nynnade hon och jag log snett.
- Jag kommer snart, sa jag lungt och Linnea nickade, försvann ut från rummet. Det var svårt att låta bli att le när min lillasyster var i närheten, och hon hade förmågan att alltid få mig verka glad, eller iallafall på bättre humör. Snart satte jag mig upp och bet mig hårt i läppen, såg mig om i rummet. Fönstret stod fortfarande öppet och jag muttrade lågt när jag gick fram för att stänga det. Självklart var det mulet ute, och det såg ut som om det skulle börja regna. Med en viss kraftansträngning lyckades jag få igen det och gnuggade sömnen ur ögonen, innan jag drog mig bort mot byrån och drog på mig ett par röda stuprörsjeans och en svart tshirt med något tryck på. Oh ja, ingen fantasibrist här inte. Tillsammans med det obligatoriska nitskärpet och en hood med något färgat mönster på, så var mina kläder sååå orginella. Hell no. Efter en halvtimme med sminking och hårfixande drog jag mig ut i köket för att försöka få i mig något, vilket jag totalt misslyckats med den senaste veckan. Så snart jag kom in i köket möttes jag av min otroligt stressade mamma.
- Vad bra Felix, kan du ta Linnea till dagis? Jag måste skynda mig. Vad bra, puss, vi ses ikväll! Allt jag gjorde var att nicka kort och hörde därefter ytterdörren slå igen. Jag suckade tyst, mamma hade blivit alldeles för stressad sen hon och pappa skiljt sig.
- Linnea, ät upp gröten, sa jag och log trött åt min syster, innan jag öppnade kylskåpet. Ingenting som jag orkade, eller ens ville, äta där. Så det slutade med att jag ändå inte fick i mig ingenting, då äpplen egentligen var det ända som skulle gå fort nog men som jag var allergisk mot. Så jag skippade frukosten igen, jag var så hälsosam.
- Fälikss, klar! Jag väcktes ur mina tankar av Linnea som stod och ryckte i min arm med grötkladdiga händer, så jag nickade och ställde undan hennes tallrik, innan jag ledde in henne i badrummet för att skölja av det värsta kladdet.
När vi så småningom var klara att gå så andades jag tacksamt ut. Mina betyg hade stigit avsevärt sedan... en vecka tidigare, eftersom jag fick chansen att koncentrera mig på annat än allt som inte var skolarbete. Jag låste dörren bakom mig och Linnea och lät nyckelknippan glida ner i fickan.
- Skynda dig nu, jag kommer för sent, suckade jag och lyfte upp Linnea, bar ner henne för trappan och släppte ner henne på gruset utanför dörren till trapphuset. Området vi bodde i var rätt stort, och det fanns en lekpark bakom hyreshuset.
- Linnnea, kom nu! gnällde jag och drog med mig henne rätt. Efter någon minut skuttade hon glatt framför mig, jagade fåglar och sjung glatt på 'Blinka Lilla Stjärna'. Jag kunde inte göra annat än le vid åsynen av henne. Så snart dagiset kom inom synhåll ökade jag på stegen, svängde upp dörren till rätt avdelning. Linnea skuttade snabbt in och började dra av sig skorna. Jag skakade sakta på huvudet och satte mig på huk, drog av henne dem.
- Då hämta jag dig fyra? sa jag och tippade huvudet på sned, lade upp Linneas tunna vårjacka på hennes hylla.
- Okej, hedå Fälikks, sa Linnea, kramade snabbt om mig och försvann in till lekrummet. Efter en snabb blick på klockan kunde jag konstatera att jag kunde ta nästa buss, som gick om 5 minuter. Jag skulle trots allt inte komma för sent. Jag började dra mig bort mot busshållplatsen, som inte låg mer än 100 meter bort. Självklart stod det massa fjortisar och pj's som kom med otroligt intelligenta kommentarer, såsom 'jävla emo' och 'gå och dö'. När bussen så småningom kom hoppade jag lätt in i den, visade upp busskortet och gick bakåt för att sätta mig. Självklart den vanliga platsen, och när bussen körde iväg visste jag att en av mina tre trogna vänner skulle hoppa på. Alla tjejer, eftersom killarna var 'rädda' för mig. Klart dem var, jag var bög ju. Som förutspått, så vid nästa hållplats såg jag Fannys eldröda hår som klev på, innan resten av min väninna satte sig med en duns bredvid mig, och kramade om mig hårt.
- Men hejsansvejsan Felix-gubben! kvittrade hon och jag log snett.
- Hej där, sa jag lågt och såg på henne. Alltid så glad och alltid full av energi.
- Feeeeeeliiix, sluta deppa! Det finns faktiskt fler än dig som har blivit dumpade, kom över honom, gnällde hon.
- Tack, du är ett riktigt stöd! fräste jag och korsade surt armarna över bröstkorgen. Fanny suckade tungt och petade till mig i magen, vilet fick mig att pipa till och slå bort hennes händer.
- Det kittlas! Fanny fnissade.
- Jag menade inte att göra dig sadface, Feeeeeeliiiiiix! Jag vill ju bara muntra upp dig! Med huvudet lätt tippat på sned och ögonen uppspärrade såg hon bara dum ut, så jag kunde inte låta bli att fnissa.
- Lägg av, du ser bara mer korkad ut än vad du redan är, sa jag, genast på bättre humör. Fanny nickade nöjt och resten av vägen till skolan pladdrade vi glatt på om allt mellan himmel och jord.