Nothing Without Heartache }* 4

Ett ord: Porrkapitel

Hur det än var verkade jag ha fått i mig för mycket, även om det knappt var någonting alls. Nej vadå lättpåverkad? Han, som jag var helt säker på att det var Robin, verkade inte heller helt nykter. Jag vinglade till och knackade honom på axeln, skavde tungpiercingen mot baksidan av tänderna.
"Hörru du, skulle inte-" Längre hann jag inte förens människan vände sig om, och det var definitivt inte Robin. Jag stod häpet och såg dumt på honom.
"Oj. Alltså, jag trodde.. Du.. Jag... Förlåt, fel person." sluddrade jag fram och satte handen för munnen för att kväva en hickning. Killen log brett. Hans leende var en aning skevt, men guuud så gulligt.
"Nej men det är lungt. Jag heter Pontus." sa brunetten, och jag nickade sakta.
"Öh, Felix. Trevligt att träffas." Pontus sträckte fram handen med ett flin och jag skakade den, såg mig förvirrat omkring då det var nån som ropade på mig.
"Feeeliiiiiix! Här borta, hallå!?" Det var Fanny, jag snurrade runt och fick snart syn på henne.
"Oj, nejmen hallå där. Fanny, Pontus, Felix." Jag pekade på alla i ordning, avslutade med fingret tryckt mot min egen bröstkorg. Fanny sträckte tvekande fram en ölburk, mumlade nåt om att "du kanske fått tillräckligt", men jag skakade på huvudet och tog glatt emot burken. Med viss svårighet lyckades jag öppna den och hälla i mig några klunkar, innan jag vinkade åt Fanny som var påväg därifrån och vände mig mot Pontus igen.
"Förlåt för det där." fnissade jag, väldigt manligt. Pontus skakade på huvudet.
"Nej men det är lungt." sa han och drg handen genom det bruna ruffset.
"Oh, får jag känna?" Glatt som en nioåring, ungefär, sträckte jag upp handen och drog det genom Pontus hår. Det var otroligt mysigt, som om det var nyfärgat eller nåt. Då jag skulle dra bort handen lyckades jag snubbla på någonting som troligtvis var mina egna fötter, och med ett lågt 'uff' slog jag emot Pontus bröstkorg.
"Oj, förlåt!" tjöt jag och såg oroligt på Pontus som bara skrattade och drog upp mig på fötter, så jag stod ganska nära honom. Om det var medvetet eller inte var jag osäker på. Men sekunden jag såg upp i Pontus ljusgråa ögon försvann allt jag kunde komma på att säga.
"Du har väldigt fina ögon." sa Pontus lågt, och självklart började jag rodna som en tok. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, innan jag visste ordet av hade jag Pontus läppar hårt klistrade mot mina egna, med hans händer trevandes över min rygg. Själv drog jag upp händerna över hans axlar, tryckte hans huvud närmare mitt eget. Tungorna virvlade, och jag hörde knappt det alla sa omkring oss. Pontus lyfte upp mig från marken så jag kom åt att linda benen runt hans midja. Jag kom på mig själv med att tänka att Pontus var starkare än han såg ut, eller så var jag bara väldigt lätt. Utan att försvinna från mitt ansikte banade Pontus sig mellan alla människor mot ett sovrum som lägligt nog låg alldeles bredvid sovrummet. Jag var inte ens säker på vad jag gjorde, visste att om jag hade varit nykter hade jag blivit äcklad av mig själv. Jag hatade såna som knullade med första bästa, men jag visste inte ens vad jag gjorde. Pontus lade ner mig i sängen och drog av mig hooden och t-shirten, medans mina egna händer fumlade med hans byxor. Då mina tröjor försvann reste jag på mig, tryckte upp Pontus mot väggen och ställde mig på knä framför honom. Sekunden när Pontus byxor och kalsonger var nere vid hans anklar hajjade jag till. Oh hello there, Mr. Big. Efter att snabbt ha slickat mig om läpparna tog jag in honom i munnen, satte händerna på hans höfter. Efter bara några sekunder hördes tydliga stönanden, och Pontus fingrar grävde sig in i mitt hår för att tvinga mig närmare. Jag som är så jävla håröm. Men jag gjorde vad jag kunde, virvlade med tungan överallt där jag kom åt. Efter inte alls lång tid hade jag honom nerkörd i halsen, och innan jag visste ordet av fylldes hela min mun och hals av en varm, kladdig sörja. Jag svalde ner allt jag klarade av, innan jag flög ifrån honom för att få luft. Vem säger INTE till innan dom kommer? Helst om man nyss träffat människan. Med ilskna tankar i huvudet torkade jag mig runt munnen med ärmen och reste på mig, såg flinande på Pontus. Han gick de få stegen fram till mig, lyckades på nått sätt kliva ur byxorna så han inte snubblade på dem, och körde in tungan i min mun. Tydligen brydde han sig inte om att jag just svalt flera miljoner små Pontusar. Men jag orkade inte bry mig mer om det, lindade bara armarna runt hans nacke och besvarade dansen mellan tungorna. Pontus började gå med mig mot sängen, drog av sig tröjan då han puttade ner mig i den. Jag såg bara en hastig skymt av en tatuering över bröstkorgen på honom, innan han attackerade mina läppar igen, och började direkt få av mig byxorna. Jag visste exakt vad som var påväg att hända, men jag orkade inte göra nåt för att säga ifrån. Eller kanske ville inte, snarare? Jag såg tveksamt in i Pontus ögon, men han verkade inte se det. Han såg upp på mig och jag nickade kort, grep tag om täcket då han stötte in i mig. Och efter det försvann mitt minne.

Jag vaknade då jag hörde ett gällt ringande från min telefon, så jag slängde ut armen och trevade efter den. Men min hand befann sig inte på sängbordet. Sakta slog jag upp ögonen och såg på människan bredvid mig. Först fattade jag inte vart jag befann mig, men i takt med att mina öron kopplades på så jag hörde dunkandet från festen som fortfarande var igång, kom mitt minne tillbaka. Jag satte mig hastigt upp, men hajjade till och började sträcka mig efter mobilen istället. Otroligt sakta, då jag knappt kunde röra mig. Jag är så jävla äcklig. Ångesten kröp högre i bröstkorgen på mig när jag såg att det var Alicia som ringde, så jag lät bli att svara. Istället skyndade jag mig att få på mig kläderna, så fort jag klarade, och drog till håret med fingrarna innan jag försvann ut från rummet. Jag skulle hem, och jag var inte på humör att träffa någon vid det tillfället. Och jag lyckades faktiskt ta mig ut i hallen, få på mig skorna, och försvinna ut ur huset utan att träffa nån. Jag drog med darrande händer på mig skorna och smällde igen dörren efter mig då jag försvann ut. Telefonen slog jag snabbt av och tryckte ner den i fickan på byxorna, gick med så snabba steg som möjligt för att komma hem fort. Hela vägen var jag tvungen att kämpa för att tårarna inte skulle rinna över. Inom en kvart var jag hemma, stapplade upp för trapporna och låste upp lägenhetsdörren. Klockan var runt två, och jag orkade inte bry mig om att Linnéa antagligen skulle vakna. Men jag stängde ändå dörren så tyst som möjligt, sparkade in skorna under hatthyllan och låste dörren bakom mig innan jag stapplade in på mitt eget rum och föll ner i sängen. Jaghatardigjaghatardigjaghatardig. Om det var något jag visste säkert var det att Robin förstört mig, då jag låg ihopkrupen på överkastet med tårarna rinnande och armarna över huvudet.

Why don't you carry me? Why don't you carry me?
I can't move on, I can't live on
Carry me, why don't you carry me?
I can't save me, I am crazy without you


Jag kunde bara tacka nån att det inte var skola dagen efter, för jag hade en sån otrolig baksmälla att jag bara ville skrika. Baksmälla + ångest + det faktum att jag var omänskligt äcklad av mig själv var ingen bra kombination? Iallfall om man heter Felix och är världens mest överreagerande människa med tidernas värsta självkänsla. Mamma och Linnéa hade iallafall dragit iväg innan jag vaknade, och mamma hade lämnat en lapp på köksbordet om att de båda åkt till mammas äldre syster så de skulle troligvis vara borta största delen av dagen. Jag hade fortfarande på mig kläderna sen kvällen innan, även om jag helst ville bränna upp dem. I flera timmar låg jag bara i soffan och slöglodde på massa repriser av massa humorprogram på sexan, med undantag för att springa och spy eller röka upp ett halv paket cigg. Varenda gång jag gick mellan den stora spegeln som satt på väggen mellan badrummet och vardagsrummet var jag nära på att spy igen. Stripigt, otvättat hår, gårdagens smink utkladdat över hela ansiktet, svullna söndergråtna ögon och allt för tydliga påsar under ögonen. Självklart skulle det också ringa på dörren, antagligen nån jävla försäljare eller nåt. Irriterat muttrandes smällde jag upp dörren och var beredd att börja skrika, men jag hejdade mig då det inte alls var försäljare eller Jehovas vittnen.
"Du ser förjävlig ut." konstaterade Fanny lungt.

Kommentarer
Postat av: Julia

Bästa kapitlet hittils oh yes :L

2010-08-07 @ 01:56:44
URL: http://wrappedinplastic.webblogg.se/
Postat av: Anonym

du skriver så sjukt bra, längtar efter dem nästa delarna!:D

2010-08-08 @ 00:28:30
URL: http://juliaspictures.webblogg.se/
Postat av: Alicia

skitbra!:)

2010-08-08 @ 00:53:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0